Mer tid tack!

Jag har funderat över livet och hur jag lever mitt liv och hur andra väljer att leva sina liv. Jag har kommit fram till att jag lever ett ganska vardagligt liv, jag är gift och lever ihop med Peder. Jag jobbar heltid som rehabiliterings assistent på ett av Luleå kommuns stödboenden. Där tillbringar jag nästan mer tid än någon annanstans. Hemma är jag men inte så mycket egentligen, detta pga att jobbet tar så stor del av dygnets fåtaliga timmar, när jag inte jobbar så försöker jag hinna med allt som man måste göra i hemmet, typ diska, städa, tvätta, laga mat osv. Sen vill jag ju oxå hinna med att vila, att träna, att umgås med vänner och familj, att roa mig mm. Som toppingen på livets muffins så har jag anmält mig till att bli kontaktperson inom psyk/missbruksenheten på socialförvaltningen. Detta är oxå ett frivillighets uppdrag, med det menas att man gör detta på frivillig basis och det liknar mer eller mindre ett volontär arbete. Man gör det inte för pengarna eftersom man inte får nåt betalt för det, eller man får ett litet arvode för att man ställer upp + att man får en liten summa som ska täcka ens omkostnader. Varför gör jag då detta då jag tycker att tiden inte räcker till? Ja inte fan vet jag!?

"Men nog blir det bra med mig nog, tror du inte det?"

Men om jag skulle bli bättre på att planera och utnyttja den tid som jag faktiskt har på ett bättre sätt så skulle jag hinna med allt detta + lite till. Som det ser ut nu så prioriterar jag mer tid till vila och återhämtning än vad jag gör till allt annat. Detta beror på att jag har varit och fortfarande är mycket trött. Jag kämpar med en seg trötthet som inte vill ge med sig, kanske beror den på årtidens mörker eller så är det nåt som lurar i kroppen.

Men vad jag ska göra nu är att jag ska sätta mig ner, ta fram min filofax och sen ska jag planera in allt jag vill och måste göra vecka för vecka. Jag ska till och med planera in vilka dagar och tider som jag ska tillbringa på Helex. På så sätt borde jag ju både finna tid till allt, komma igång med träningen igen efter en seg höst med många förkylningar, jag borde helt enkelt få ett mer ordnat liv.

Jag tänker på andra i min omgivning och hur de lever, jag menar många jag känner har både husdjur och barn. Och de hinner med så himla mycket mer än vad jag gör, var kommer all deras tid ifrån? För mig är det oförståeligt hur folk hinner och orkar så mycket som de gör. Jag är imponerad!