Jag är trött som en gnu, frusen som en glasspinne och jag blir inte piggare eller varmare av att kolla ut genom fönstret och se på detta gråa regniga höstruskiga vädret.
Var tog solen och värmen vägen?
Gräset är inte längre så där vackert grönt, allt med november e så grått å kallt, fuktigt å bara jätte tråkigt. Till och med lite snö hade varit välkommet just nu...fast samtidigt inte. Jag är ingen stor fan av vintern heller eftersom den är så olidligt lång här uppe i denna delen av sverige. Nä jag vill ha mer sommar, mer sol och betydligt mer värme.
Men jag kan se en liten glimt av ljus i slutet av tunneln, för om mindre än 4 månader åker jag och Peder till Thailand igen. Och där e det både soligt och varmt och vackert grönskande med svajande palmer, blommande orkidéer.....ja att jag längtar tillbaka dit är kanske inte så svårt att förstå. Hela livet är liksom lättare att leva där, man tar dagen som den kommer & när man inte orkar gå en meter till tar man en tuk-tuk dit man ska. Hela atmosfären är liksom lugnare och mer harmonisk än i hela västvärlden. Man bara är, man kan göra lite som man vill, mindre planering, mer livskvalité, massvis av god mat, underbara och glada människor, vackra vita stränder och ett turkosblått härligt hav.
2 kommentarer:
Det låter härligt! När ungarna blir större ska jag också åka dit och stanna lääänge :)
Det tycker jag låter som en bra plan ;) Thailand e fantastiskt!
Skicka en kommentar